ProZ.com translation contests »
25th translation contest: "Alien first impressions" » English to Swedish » Entry by Angelica Kjellström


Source text in English

Translation by Angelica Kjellström (#31255)

Imagine dining in a European capital where you do not know the local language. The waiter speaks little English, but by hook or by crook you manage to order something on the menu that you recognise, eat and pay for. Now picture instead that, after a hike goes wrong, you emerge, starving, in an Amazonian village. The people there have no idea what to make of you. You mime chewing sounds, which they mistake for your primitive tongue. When you raise your hands to signify surrender, they think you are launching an attack.

Communicating without a shared context is hard. For example, radioactive sites must be left undisturbed for tens of thousands of years; yet, given that the English of just 1,000 years ago is now unintelligible to most of its modern speakers, agencies have struggled to create warnings to accompany nuclear waste. Committees responsible for doing so have come up with everything from towering concrete spikes, to Edvard Munch’s “The Scream”, to plants genetically modified to turn an alarming blue. None is guaranteed to be future-proof.

Some of the same people who worked on these waste-site messages have also been part of an even bigger challenge: communicating with extraterrestrial life. This is the subject of “Extraterrestrial Languages”, a new book by Daniel Oberhaus, a journalist at Wired.

Nothing is known about how extraterrestrials might take in information. A pair of plaques sent in the early 1970s with Pioneer 10 and 11, two spacecraft, show nude human beings and a rough map to find Earth—rudimentary stuff, but even that assumes aliens can see. Since such craft have no more than an infinitesimal chance of being found, radio broadcasts from Earth, travelling at the speed of light, are more likely to make contact. But just as a terrestrial radio must be tuned to the right frequency, so must the interstellar kind. How would aliens happen upon the correct one? The Pioneer plaque gives a hint in the form of a basic diagram of a hydrogen atom, the magnetic polarity of which flips at regular intervals, with a frequency of 1,420MHz. Since hydrogen is the most abundant element in the universe, the hope is that this sketch might act as a sort of telephone number.
Föreställ dig att du äter middag i en europeisk huvudstad, i vilken du inte kan kommunicera med det lokala språket. Kyparen pratar dålig engelska, men med hjälp av konstens alla regler lyckas du med att beställa någonting på menyn som du känner igen. Du äter maten och betalar. Nu ber vi dig att tänka dig in i ett annat scenario: Efter en vandring som har fört dig på villovägar hamnar du utsvulten i en by i Amazonas. Folket där har ingen aning om vad de kan göra för dig. Du mimar tuggljud, vilket de förväxlar med din primitiva dialekt. När du höjer armarna för att visa att du ger dig, tror de att du påbörjar ett anfall.

Det är svårt att kommunicera utan en gemensam kontext. Radioaktiva platser måste till exempel lämnas orörda i tiotusentals år, men med tanke på att den engelska som talades för bara ettusen år sedan inte kan förstås av dagens talare, har organ kämpat med att skapa varningar som medföljer kärnavfall. Kommittéer som är ansvariga för detta har kreerat allt från att toppa spikskor till Edvard Munchs "Skriet", eller från växter som förändras genetiskt och övergår i en oroväckande blå färg. Inget av detta ger någon garanti av att vara något beständigt i framtiden.

En del av dessa människor som arbetade med dessa meddelanden på avfallshanteringsplatser har också varit en del av en än större utmaning: att kommunicera med utomjordingar. Daniel är journalist på Wired.

Vi vet ingenting idag om hur utomjordingar tar in information. Ett par plattor som sändes upp i början av sjuttiotalet med de två rymdfarkosterna Pioneer 10 och 11 visar nakna människor och en skiss över Jorden - det är rudimentära saker, men även detta förutsätter att främlingar kan se. Eftersom sådana farkoster inte har mer än en oändligt liten chans av att bli upptäckta, är det mer troligt att radioutsändningar från Jorden, vilka färdas i ljusets hastighet, kan upprätta kontakt. Men precis som en jordbunden radio måste ställas in på rätt frekvens, måste även den interstellära. Hur skulle utomjordingarna kunna få in rätt radiofrekvens? Pioneerplattan ger en fingervisning om detta i form av ett grundläggande diagram av en väteatom, vars magnetiska polaritet snärtar till med jämna mellanrum med en frekvens á 1420 MHz. Eftersom väte är den beståndsdel som förekommer mest i universum finns det förhoppningar om att denna konturteckning kan komma att fungera som ett slags telefonnummer.


Discuss this entry