Under loppet av många år och utan att göra mycket väsen av det har myndigheterna i New York kopplat ur merparten av de tryckknappar som en gång styrde trafikljusen på stadens övergångsställen. I stället bestämde de sig för att datorstyrda tidur nästan alltid fungerade bättre. År 2004 var mindre än 750 av ursprungligen 3 250 sådana knappar fortfarande i funktion. Myndigheterna tog emellertid inte bort de bortkopplade knapparna, så att otaliga fingrar lurades till meningslöst tryckande.
Till att börja med överlevde knapparna på grund av kostnaden för att ta bort dem, men det visade sig att även icke fungerande knappar fyllde en funktion. Fotgängare som trycker på knappen visade sig korsa gatan i mindre omfattning innan gröna gubben lyser, menar Tal Oron-Gilad vid Ben-Gurionuniversitetet i Negeve i Israel. Efter att ha studerat beteendet vid övergångsställen konstaterar hon att människorna tenderar att åtlyda ett system som förefaller att ta hänsyn till deras tryckande.
Knappar som inte fungerar ger denna typ av placeboeffekt eftersom människor uppskattar att de förefaller kunna styra system som de använder, säger Eytan Adar, som är expert på samverkan mellan datorer och människor vid University of Michigan i Ann Arbor. Han noterar att hans studenter ofta tar fram mjukvara med en klickbar ”Spara”-knapp, som enbart tjänar till att skapa trygghet för användare som inte känner till att deras knapptryckningar ändå sparas automatiskt. Han tycker att man ska betrakta det som ett välvilligt sätt att vilseleda och därmed överbrygga den inneboende kylan i kontakterna med den maskinella världen.
Så lyder en uppfattning, men åtminstone vid övergångsställen kan placeboknapparna ha en mörkare sida. Ralf Risser är chef för FACTUM, ett forskningsinstitut i Wien som studerar psykologiska faktorer i olika trafiksystem. Han hävdar att fotgängarna är medvetna om och ogillar att de luras, vilket numera motverkar fördelarna.