Under loppet av många år och utan att göra mycket väsen av det har myndigheterna i New York kopplat ur merparten av de tryckknappar som en gång styrde trafikljusen på stadens övergångsställen. I stället bestämde de sig för att datorstyrda tidur nästan alltid fungerade bättre. År 2004 var mindre än 750 av ursprungligen 3 250 sådana knappar fortfarande i funktion. Myndigheterna tog emellertid inte bort de bortkopplade knapparna, så att otaliga fingrar lurades till meningslöst tryckande.
Till att börja med överlevde knapparna på grund av kostnaden för att ta bort dem, men det visade sig att även icke fungerande knappar fyllde en funktion. Fotgängare som trycker på knappen visade sig korsa gatan i mindre omfattning innan gröna gubben lyser, menar Tal Oron-Gilad vid Ben-Gurionuniversitetet i Negeve i Israel. Efter att ha studerat beteendet vid övergångsställen konstaterar hon att människorna tenderar att åtlyda ett system som förefaller att ta hänsyn till deras tryckande.
Knappar som inte fungerar ger denna typ av placeboeffekt eftersom människor uppskattar att de förefaller kunna styra system som de använder, säger Eytan Adar, som är expert på samverkan mellan datorer och människor vid University of Michigan i Ann Arbor. Han noterar att hans studenter ofta tar fram mjukvara med en klickbar ”Spara”-knapp, som enbart tjänar till att skapa trygghet för användare som inte känner till att deras knapptryckningar ändå sparas automatiskt. Han tycker att man ska betrakta det som ett välvilligt sätt att vilseleda och därmed överbrygga den inneboende kylan i kontakterna med den maskinella världen.
Så lyder en uppfattning, men åtminstone vid övergångsställen kan placeboknapparna ha en mörkare sida. Ralf Risser är chef för FACTUM, ett forskningsinstitut i Wien som studerar psykologiska faktorer i olika trafiksystem. Han hävdar att fotgängarna är medvetna om och ogillar att de luras, vilket numera motverkar fördelarna.

Under loppet av många år, utan att göra så stor affär av det, kopplade myndigheterna i New York ur de flesta knappar som en gång i tiden styrde trafikljusen för fotgängarna vid stadens övergångsställen. De hade beslutat att datoriserad tidtagning nästan alltid fungerade bättre. År 2004, fungerade färre än 750 av 3250 sådana knappar. Stadens styre tog dock inte bort de urkopplade knapparna - vilket lockade ett oräkneligt antal fingrar till meningslösa tryckningar.

I början blev knapparna kvar på grund av kostnaden för att demontera dem. Men det visade sig att även inaktiva knappar tjänar ett syfte. Fotgängare som trycker på en knapp är inte lika benägna att korsa gatan innan den gröna gubben tänds, säger Tal Oron-Gilad på Ben-Gurion universitetet i Negev, Israel. Efter att ha studerat beteenden i korsningar noterade hon att människor mycket hellre lyder ett system som utger sig för att bry sig om deras inmatning.

Knappar som inte fungerar skapar ett slags placebo-effekt eftersom människor tycker om känslan av kontroll över de system som de använder, säger Eytan Adar, expert inom samspelet mellan människa och dator vid Michigans universitet i Ann Arbor. Dr Adar noterar att hans studenter ofta utvecklar program med en klickbar knapp för att "spara", som inte har någon annan funktion än att skapa trygghet för de användare som inte är medvetna om att deras knapptryckningar ändå sparas automatiskt. Se det som en känsla av välvilligt bedrägeri för att bemöta den inneboende kylan i den maskinella världen, säger han.

Det är ett sätt att se på saken. Men, åtminstone i vägkorsningar kan placebo-knappar utan funktion även ha en mörkare sida. Ralf Risser, chef för FACTUM, ett institut i Wien som studerar psykologiska faktorer i trafiksystem anser att fotgängarnas medvetenhet om knapparnas existens, och den åtföljande irritationen över bedrägeriet numera uppväger dess fördelar.

Under många år har myndigheterna i New York - utan att göra så mycket väsen av det - inaktiverat de flesta kontrollknappar, vilka en gång styrde stadens lampor på övergångsställena. De beslöt att datoriserade tidtagare nästan alltid hade fungerat bättre. År 2004 fungerade färre än 750 av totalt 3250 sådana knappar. Stadens styrelseskick tog emellertid inte bort de inaktiverade knapparna, vilket innebar att oräkneliga pekfingrar tryckte förgäves.

Till att börja med överlevde knapparna på grund av kostnaden att avlägsna dem. Det visade sig emellertid att även icke fungerande knappar fyller en funktion. Fotgängare som trycker på en knapp är mindre benägna att gå över gatan innan de ser den gröne mannen, säger Tal Oron-Gilad på Ben-Gurion-universitetet i Negev, Israel. Hon har studerat många människors beteende vid övergångsställen och konstaterar att folk gärna åtlyder ett system som avser att ta hänsyn till deras insats.

Knappar som inte fungerar ger placeboeffekter, eftersom folk är imponerade av att ha kontroll över system som de använder, säger Eytan Adar, en expert på människans växelverkan med datorn vid Michigans universitet, Ann Arbor. Dr Adar konstaterar att hans studenter vanligtvis konstruerar program med en ”Spara”-knapp som man kan klicka på. Denna knapp har ingen annan funktion än att försäkra dem som inte är medvetna om att deras knapptryckningar i vilket fall som helst sparas automatiskt. Tänk på det hela säger han som att man välvilligt lätt vidrör knappen för att bemöta maskinvärldens inneboende kyla.

Det är ett sätt att se på det hela. Men när det gäller övergångsställen kan placeboknapparna också ha en mörkare sida. Ralf Risser, VD på FACTUM, ett institut i Wien vilket studerar psykologiska faktorer i trafiksystem, bedömer att fotgängarnas medvetenhet om dess förekomst och deras konsekventa förtrytelse över dess list uppväger fördelarna.

Under många år har myndigheterna i New York deaktiverat de flesta av kontrollknapparna som en gång styrde ljusen vid övergångsställena i stan utan att göra en stor affär av det. De fastställde att datoriserade timers nästan alltid fungerade bättre. 2004 var endast 750 av 3 250 av sådana knappar funktionella. Stadsstyrelsen tog emellertid inte bort de inaktiverade knapparna — vilket gjorde att otaliga fingrar tryckte på dem helt i onödan.

Inledningsvis överlevde knapparna på grund av kostnaden för att ta bort dem. Men det visade sig att även knappar utan funktion tjänar ett syfte. "Fotgängare som trycker på en knapp är mindre benägna att gå över gatan innan den gröna gubben lyser", säger Tal Oron-Gilad vid Ben-Gurion universitet i Negev, Israel. Efter att ha studerat beteendet vid övergångsställena, konstaterade hon att människor lättare lyder ett system som har till avsikt att rätta sig efter deras aktion.

Knappar utan funktion skapar placeboeffekter av den här typen med anledning av att människor tycker om känslan att kunna styra systemen som de använder", säger Eytan Adar, expert på människa–datorinteraktion vid universitetet i Ann Arbor, Michigan. Dr. Adar har konstaterat att hans elever vanligtvis utformar program med en klickbar "spara"-knapp som inte har något annat syfte än att lugna de användare som är omedvetna om att deras tangentnedtryckningar sparas automatiskt ändå. "Tänk på det", säger han, "som en touch av ett välvilligt lurendrejeri för att motverka den inneboende kylan i maskinvärlden".

Detta är en uppfattning. Men, åtminstone vid övergångsställena, kan placeboknappar även ha en mörkare sida. Ralf Risser, chef för FACTUM, ett institut i Wien som studerar psykologiska faktorer i trafiksystem, räknar med att fotgängarnas medvetenhet om sin existens, och åtföljande förbittring av ha blivit lurade, nu uppväger fördelarna.

Under många år, utan att göra något väldigt krångel om det, inaktiverade myndigheterna i New York de flesta kontrollknapparna som en gång fungerade fotgängare i staden. Datoriserade timers, de hade bestämt, fungerade nästan alltid bättre. År 2004 förblev färre än 750 av 3 250 sådana knappar funktionella. Stadsstyrelsen tog emellertid inte de handikappade knapparna bort och pekade ut otaliga fingrar för att förlora förlorande.

I början överlevde knapparna på grund av kostnaden för att ta bort dem. Men det visade sig att även inoperativa knappar tjäna ett syfte. Fotgängare som trycker på en knapp är mindre benägna att korsa innan den gröna mannen visas, säger Tal Oron-Gilad från Ben-Gurion Universitetet i Negev, i Israel. Efter att ha studerat beteende vid korsningar noterar hon att människor lättare följer ett system som syftar till att beakta deras insatser.

Inoperativa knappar producerar placeboeffekter av den här sorten eftersom människor gillar ett intryck av kontroll över system de använder, säger Eytan Adar, en expert på human-dator interaktion vid University of Michigan, Ann Arbor. Dr Adar noterar att hans elever ofta utformar programvara med en klickbar "spara" -knapp som inte har någon annan roll än att försäkra de användare som inte vet att deras tangenttryckningar sparas automatiskt ändå. Tänk på det, säger han som en touch av välvillig bedrägeri för att motverka maskinvärldens inneboende kyla.

Det är en vy. Men vid vägkorsningar kan placeboknappar också ha en mörkare sida. Ralf Risser, chef för FACTUM, ett wienskt institut som studerar psykologiska faktorer i trafiksystemen, beräknar att fotgängares medvetenhet om deras existens och därmed följd av bedrägeri uppväger nu fördelarna.