Over the course of many years, without making any great fuss about it, the authorities in New York disabled most of the control buttons that once operated pedestrian-crossing lights in the city. Computerised timers, they had decided, almost always worked better. By 2004, fewer than 750 of 3,250 such buttons remained functional. The city government did not, however, take the disabled buttons away—beckoning countless fingers to futile pressing.
Initially, the buttons survived because of the cost of removing them. But it turned out that even inoperative buttons serve a purpose. Pedestrians who press a button are less likely to cross before the green man appears, says Tal Oron-Gilad of Ben-Gurion University of the Negev, in Israel. Having studied behaviour at crossings, she notes that people more readily obey a system which purports to heed their input.
Inoperative buttons produce placebo effects of this sort because people like an impression of control over systems they are using, says Eytan Adar, an expert on human-computer interaction at the University of Michigan, Ann Arbor. Dr Adar notes that his students commonly design software with a clickable “save” button that has no role other than to reassure those users who are unaware that their keystrokes are saved automatically anyway. Think of it, he says, as a touch of benevolent deception to counter the inherent coldness of the machine world.
That is one view. But, at road crossings at least, placebo buttons may also have a darker side. Ralf Risser, head of FACTUM, a Viennese institute that studies psychological factors in traffic systems, reckons that pedestrians’ awareness of their existence, and consequent resentment at the deception, now outweighs the benefits. | Under många år, utan att göra något väldigt krångel om det, inaktiverade myndigheterna i New York de flesta kontrollknapparna som en gång fungerade fotgängare i staden. Datoriserade timers, de hade bestämt, fungerade nästan alltid bättre. År 2004 förblev färre än 750 av 3 250 sådana knappar funktionella. Stadsstyrelsen tog emellertid inte de handikappade knapparna bort och pekade ut otaliga fingrar för att förlora förlorande. I början överlevde knapparna på grund av kostnaden för att ta bort dem. Men det visade sig att även inoperativa knappar tjäna ett syfte. Fotgängare som trycker på en knapp är mindre benägna att korsa innan den gröna mannen visas, säger Tal Oron-Gilad från Ben-Gurion Universitetet i Negev, i Israel. Efter att ha studerat beteende vid korsningar noterar hon att människor lättare följer ett system som syftar till att beakta deras insatser. Inoperativa knappar producerar placeboeffekter av den här sorten eftersom människor gillar ett intryck av kontroll över system de använder, säger Eytan Adar, en expert på human-dator interaktion vid University of Michigan, Ann Arbor. Dr Adar noterar att hans elever ofta utformar programvara med en klickbar "spara" -knapp som inte har någon annan roll än att försäkra de användare som inte vet att deras tangenttryckningar sparas automatiskt ändå. Tänk på det, säger han som en touch av välvillig bedrägeri för att motverka maskinvärldens inneboende kyla. Det är en vy. Men vid vägkorsningar kan placeboknappar också ha en mörkare sida. Ralf Risser, chef för FACTUM, ett wienskt institut som studerar psykologiska faktorer i trafiksystemen, beräknar att fotgängares medvetenhet om deras existens och därmed följd av bedrägeri uppväger nu fördelarna. |