Robocop (Paul Verhoeven, 1987) se ha convertido en un auténtico clásico de culto, a pesar de que, en su momento, nadie apostó por el guión escrito por Edward Neumeier y Michael Miner. Se paseó de productora en productora sin despertar el mínimo interés; nadie encontraba la gracia en una historia en apariencia ridícula, pero que escondía en su interior toneladas de crítica descarnada hacia el sistema neoliberal imperante en la era Reagan. Tuvo que ser otro amigo de polémicas el que llevara a la pantalla el ácido relato en 1987; Paul Verhoeven construía una película repleta de ultraviolencia explícita, espejo de una sociedad decadente en manos de ejecutivos sin escrúpulos. Por supuesto, con poco que se compare el resultado de Robocop con el Batman crepuscular de El retorno del Caballero Oscuro, los puntos en común de ambos universos son evidentes. El humor negro, el contexto del futuro cercano convertido en una especie de jungla urbana, las guerras de bandas y el uso demencial de los medios de comunicación y la publicidad, integrados como parte esencial del relato, hacen sospechar que Neumeier y Miner se habían empapado bien de la obra de Miller.
El éxito de Robocop propició la aparición de la consabida secuela. Para la ocasión, los productores decidieron acudir al barro primordial en el que se gestó la base de la primera parte, y contrataron a Frank Miller como guionista de Robocop 2 (Irvin Kershner, 1990). Si había alguien conectado a este relato ciberpunk y sus connotaciones críticas, era el tipo que impresionó al mundo con las mismas armas que los responsables de la franquicia querían explotar.
Pronto empezaron los problemas. Verhoeven queda fuera del proyecto, aunque los fans de la franquicia aplauden la llegada de Irvin Kershner (director de El Imperio Contraataca) como director de la secuela. Al leer el guión propuesto por Miller, tanto Kersner como los productores declararon que lo que Miller había escrito era imposible de filmar. El libreto sufre una reescritura por parte de Walon Green, mutilando las ideas de Miller. La película resultó un fracaso comercial en su estreno cinematográfico, pero el mercado del vídeo casero salvó los muebles, e incluso animó a la productora a la realización de una nueva secuela. | Winning entries could not be determined in this language pair.There was 1 entry submitted in this pair during the submission phase. Not enough entries were submitted for this pair to advance to the finals round, and it was therefore not possible to determine a winner.
Competition in this pair is now closed. |
Robocop (Paul Verhoeven, 1987) har blivit en riktig kultklassiker, trots att ingen vid den tiden satsade på manuset som skrevs av Edward Neumeier och Michael Miner. Det skickades från produktionsbolag till produktionsbolag utan att väcka minsta intresse; ingen kunde hitta det roliga i en till synes löjlig historia, men som gömde tonvis av skarp kritik mot det nyliberala system som rådde under Reagan-eran. Det krävdes en annan kontroversiell vän för att föra den syrliga berättelsen till bioduken 1987. Paul Verhoeven gjorde en film full av explicit ultravåld, en spegel av ett dekadent samhälle i händerna på skrupelfria chefer. Om man jämför resultatet av Robocop med Batman i The Dark Knight Returns är naturligtvis likheterna mellan de två universumen uppenbara. Den svarta humorn, den nära framtiden som förvandlats till ett slags urban djungel, gängkrigen och den vansinniga användningen av media och reklam, som integrerats som en väsentlig del av berättelsen, gör att man misstänker att Neumeier och Miner hade tagit till sig Millers arbete väl. Framgången med Robocop ledde till en uppföljare. För tillfället bestämde sig producenterna för att gå tillbaka till den ursprungliga leran som grunden för den första delen byggdes på och anlitade Frank Miller som manusförfattare för Robocop 2 (Irvin Kershner, 1990). Om det var någon som var kopplad till denna cyberpunk-berättelse och dess kritiska konnotationer så var det killen som chockade världen med just de vapen som franchisens skapare ville utnyttja. Snart började problemen. Verhoeven har hoppat av projektet, även om fans av franchisen applåderar att Irvin Kershner (regissör av The Empire Strikes Back) har utsetts till regissör för uppföljaren. Efter att ha läst Millers föreslagna manus förklarade både Kershner och producenterna att det som Miller hade skrivit var ofilmbart. Manuset skrevs om av Walon Green, som stympade Millers idéer. Filmen blev ett kommersiellt misslyckande när den visades på bio, men hemvideomarknaden räddade filmen och uppmuntrade till och med produktionsbolaget att göra en ny uppföljare. | Entry #36608 — Discuss 0 — Variant: Not specifiednone
|